Jag har bott i stan under hela min imponerande långa livstid och har därför vant mig vid att ha det mesta ett stenkast bort från porten. Jag älskar att bo i stan, och skulle aldrig klara av att bo på landet. Min busshållplats ligger ungefär 0,0001 mm från mig och därifrån tar det tre minuter att komma till slussen. Och när jag väl är på slussen, då är det ingenting som hindrar mig från att ta över världen enkelt och smidigt. Jag är och förblir en storstadstjej helt enkelt. Jag har helat mitt liv varit bortskämd med gångavstånd till Donken, bion, 7-eleven, H&M, you name it. Mitt i smeten är det som gäller helt enkelt. Men, ja där kom det sedvanliga menet, att bo i innerstan saknar forfarande närheten till en del saker och allt detta blir som tydligast på sommaren. Själva poängen med sommarens existens är ju att man ska vara ute i naturen och njuta av årets ljusa timmar, antingen genom att pressa på stranden eller promenera i skogen. Möjligheterna är obegränsade. Eller inte, men ändå. Det finns mycket att göra utomhus. Det är det som är min poäng. I alla fall. Det har alltså blivit den tiden på året då jag får mina naturabstinenser och då slog det mig att jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen i stan för att mätta mitt sug. Den enda stranden i stan jag kan komma på är den i Rålambshovsparken, och en dagsupplevelse av den stranden räcker för resten av min livstid. Mysfaktor 0. Det känns som om mysiga badställen i stan är helt omöjligt att hitta. Alla är överbefolkade och känns allmänt snuskiga. Nej, stan på sommaren är ingen dundersuccé. Vill du att din sommar ska bestå av asfalt och avgaser eller blommor och grönska? Det finns en anledning till att man har landställen.