Klantigt KTH, riktigt klantigt. Den oacceptabelt höga klantighetsnivån är fruktansvärt upprörande! Djupa andetag, Selina. Okej, sansad Selina. Back on track. Våran fysiklektion idag byttes ut mot ett litet besök från KTH. Tanken var att vi skulle få upp ögonen för KTH och skaffa oss en uppfattning om ingenjörsyrket. Vilken flopp.

Misstag nummer ett. Redan i korridoren när jag såg den 50-åriga gubben med svarta, allvarliga glasögon och lång, tung rock närma sig kände jag lyssnaröronen slås ut av det tjutande "tråkighetsnivån är så hög att systemet kommer kollapsa om det utsätts för denna tortyr-alarmet". Ju närmare mannen kom desto mer falnade mitt intresse inför den kommande föreläsningen. Han hade en långtråkig och seriös uppsyn och alla fördomar som jag någonsin haft mot ingenjörer, vilka de nu är, infriades.

Misstag nummer två var hur Peder, som han hette, valde att introducera denna reklamlektion för KTH.
- Jag har inte förberett någonting jag ska säga, utan kommer låta lektionen utformas av era frågor.
Pausa. Spola tillbaka bandet. Jag måste lyssna en gång till. Japp, det var sant. Han sa det faktiskt. Att en femtonåring missbelåtet skakar på huvudet och suckar åt en 50-åring ska inte riktigt ske, inte i ett sammanhang som detta iallafall. Vems energi är det som ska dra den här lektionen? Om vi inte är intresserade eller knappt vet vad en civilingenjör är, då får vi alltså ingen information? Ursäkta om jag påpekar det, men dumt var ordet. Jag trodde att meningen med det hela var att vi skulle bli upplysta om vad KTH hade för utbildningar och vilken nytta man har av en examen därifrån. Förlåt om jag misstog mig. My bad.

Misstag nummer tre. Han påpekade det själv till och med. Peder jobbade som kommunikationskonsult, ett yrke rätt så ovanligt för en civilingenjör. Dessutom vet jag nu mer om vad än kommunikationskonsult gör än jag vet om KTH. Var det verkligen så det var tänkt? Om man ska lära någon läsa börjar man inte med att visa sin favoritbok. Det är till ingen nytta om den som bläddrar i boken inte förstår ett ord av vad som står skrivet.

Misstag nummer fyra skedde långt innan Peders lilla Af-besök. Nu snackar vi högre makter. Om KTH vill locka flera till att börja där, varför, varför, valde man då denna okarismatiska gamla gubbe som tog examens innan det ens var påtänkt att jag skulle vara påtänkt? En grå och stel man med portfölj och kontorsklädsel är inte rätt sätt att nå ut till femtonåringar. Är inte det uppenbart? Jag förväntade mig en kille runt 30-årsåldern med kanske 4-5 års erfarenhet av yrkeslivet. KTH lär ju ha förändrats en del sedan 1800-talet då våran stenåldersföreläsare pluggade senast. Varför ge oss en bild av vad högskolan har varit, istället för vad den är och kommer bli? Ta åt er, KTH!
På det här sättet kommer ni aldrig locka flera studenter. Efter den här föreläsningen är jag snarare steget längre bort från er värld av grådaskiga och allvarliga urtidsmänniskor. Eller är det inte så? Har jag fel? Well, prove me wrong.