Follow the Flow

Torsdag kväll. Jag är nog inte den enda som har insett att något förskräckligt trevligt är påväg, helg! Dock försvinner helgen lika fort som mitt 6-pack toblerone som jag fick av mamma efter hennes lilla tur till London. Varje söndagseftermiddag står man där lika snopen och undrar var all tid tog vägen. Jag skulle fixa det... Och träffa dom... Och städa mitt rum... Och hinna med det... Och vart tog min toblerone vägen?

För att överleva skolveckan måste man se ljuset i slutet av tunneln. Vissa ställer in siktet på helgen direkt när en ny vecka drar igång, och när det blir för tungt på prov- och läxfronten repeterar de i sina stilla sinnen "Jag lever för helgen, jag lever för helgen". Men finns det något värre än att gå upp en måndagsmorgon? Nej. Med ens känns helgen väldigt, väldigt långt borta och iallafall min tunnel är väldigt, väldigt mörk. För att överleva i denna värld kallad grundskolan behövs det ljus i tunneln. Och kan man inte se ljuset i slutet behövs det rimligen ett och annat fönster på vägen. Nyckeln? Uppskatta.

Jag fick mig en glad överraskning förra helgen när jag var påväg hem en sen lördagskväll. Jag traskade fruset upp för Folkungagatan och drog jackan tätare kring mig, dock förgäves, när vinden blåste rakt igenom. Jag passerade den nyöppnade puben som mamma och pappa hade nämnt och tänkte: "Aha, det här måste vara den nyöppnade baren som mamma och pappa har nämnt". Belåten med min kvicktänkthet drog jag upp tempot för att ha en någorlunda normal kroppstemperatur när jag kom hem. Plötsligt såg jag något väldigt systemsrubbande på den annars så bekanta Folkungagatan. Sen när hade järnbutiken börjat rikta in sig på stor, grå och tom lokal istället för diverse järnprylar? Misstänksam mot denna förändring granskade jag läget närmare. Och vilken sensation. I ett av de jättestora fönstrena till den jättestora lokalen satt en jättestor och jätteröd skylt där det stod med jättestora bokstäver: HÄR ÖPPNAR GODISLANDET INOM KORT. Natten blev till dag. De parkerade bilarna blev till djur, dansandes och sjungandes kring polkastången. Asfalten förvandlades till en blomstrande sommaräng, och istället för regn föll det rosa bananer från himlen. Lycka.

 

Frågan är ju bara, hur hade de tänkt att jag ska veta hur länge inom kort är?

Vad gör du när du inte kan somna? Jag gör en blogg!

Det var en regnig måndagsnatt, som precis skulle övergå till tisdag. En flicka låg rastlöst i sin säg och vände på sig , om och om igen. Hon räknade får. Hon gjorde avslappningsövningar. Ingen hjälpte. Flickan gav upp, gick upp och fällde upp datorskärmen. Ett litet klick och powerknappens blåa lampa tändes. Ett livstecken i den annars så ödsliga natten. Natten var mörk. Flickan var blond. What else to do, than a blogg?

Ibland roar jag mig själv så mycket att jag ramlar av stolen. Okej, i mina tankar iallafall. Det här är iallafall min nya blogg. Man kan ju inte riktigt kalla den min nya blogg, eftersom jag inte har haft någon förut. Som sagt, den föddes av en härlig slump, kombinationen av otrötthet och kreativitetsnivån efter midnatt. Dessutom måste jag ju faktiskt hålla löftet jag gav två söta små flickor om att skaffa en blogg. Cal och Agnes, visst är jag för gullig? Man får se hur länge jag orkar hålla på. Det kanske är långtråkigt...och dötrist...och...alldeles, alldeles underbart...